Ishmi

PoesiText
Ishmi

Biografi

Ishmi är född och uppvuxen i Tensta. Han är muslim och strävar efter att leva efter islams värderingar. Bortsett från det så spelar han fotboll och försöker lära sig att etablera sig i kryptovaluta-marknaden.

Ett annat intresse är skrivandet där Ishmi ser det som ett sätt att uttrycka sig. Man går in i sig själv och det blir självterapeutiskt. Något som står Ishmi nära om hjärtat är människor. All slags folk. Människan är det bästa som skapats. Därför anser han att hjälpa människor är bland det bästa man kan göra. Han jobbar för stadsdelen i samarbete med sin bollklubb.

Projekt/referenser

SPRÅKET

Misstänkte kraftigt att de hade å göra me där jag bor. Å nu är de lugnt att de inte e där du bor.

Jag säger ish bre yaw län istället för liksom å typ.

Måste vi alla skriva i samma typ.
Snitt.
Dom remind me of a ovårdat sliten fitt.

A.

Snitta som kirurgen i djupa sår. Känns som om en kniv skärt i oss under alla dessa år.
Dom har vart yani riktigt äck liga, som får oss å känna o så olika.
Förstå att mina armar lyfter 29 kilo å dina 29 hekto, min tunga säger så å din säger si.
Å ni som säger ki och bå lr ni och go, ni som lyfter me huvudet lr en tå, ni är lika som oss ni oxå.
För det är mina å dina armar och min å din tunga.
Mina å dina som i våra.
Våra som kommer från vi.
Eller vi som kommer från våra.
Och den där vi, den där vi betyder vi som i alla. Alla vi. Vi alla.

Jag talar som jag talar för jag vill tala som jag talar.
Jag kan tala som du talar om jag vill tala som du talar.
För jag hade högst betyg i svenska i skolan.
För jag oxå på nåt sätt hade högst betyg i svenska 2 i skolan.

Ibland så förlorar ja å bli lak å rå. Djur som bambis farsa när han fick sitt skott å gick bort.
Torsken kom för att allt egentligen bara kändes hopplöst grått.
Grått för mej?
Jag som är lika flammande som blodens färg.

Jag kommer nu å snacka sådära som jag nu vill snacka.
Jag kommer å snacka så som du snackar om jag vill snacka så som du snackar.
Hoppas du vill förstå lr kanske nu redan fattar.
Att du inte alls behöver darra å hacka.
Av rädsla. Av blindhet. Av dövhet.

Endast tal. Yani prat bara.
Dom som lärde mej å tala pratar inte samma språk som dom som lärde dej å tala.

Ishmi

SPRÅKET

Misstänkte kraftigt att de hade å göra me där jag bor. Å nu är de lugnt att de inte e där du bor.

Jag säger ish bre yaw län istället för liksom å typ.

Måste vi alla skriva i samma typ.
Snitt.
Dom remind me of a ovårdat sliten fitt.

A.

Snitta som kirurgen i djupa sår. Känns som om en kniv skärt i oss under alla dessa år.
Dom har vart yani riktigt äck liga, som får oss å känna o så olika.
Förstå att mina armar lyfter 29 kilo å dina 29 hekto, min tunga säger så å din säger si.
Å ni som säger ki och bå lr ni och go, ni som lyfter me huvudet lr en tå, ni är lika som oss ni oxå.
För det är mina å dina armar och min å din tunga.
Mina å dina som i våra.
Våra som kommer från vi.
Eller vi som kommer från våra.
Och den där vi, den där vi betyder vi som i alla. Alla vi. Vi alla.

Jag talar som jag talar för jag vill tala som jag talar.
Jag kan tala som du talar om jag vill tala som du talar.
För jag hade högst betyg i svenska i skolan.
För jag oxå på nåt sätt hade högst betyg i svenska 2 i skolan.

Ibland så förlorar ja å bli lak å rå. Djur som bambis farsa när han fick sitt skott å gick bort.
Torsken kom för att allt egentligen bara kändes hopplöst grått.
Grått för mej?
Jag som är lika flammande som blodens färg.

Jag kommer nu å snacka sådära som jag nu vill snacka.
Jag kommer å snacka så som du snackar om jag vill snacka så som du snackar.
Hoppas du vill förstå lr kanske nu redan fattar.
Att du inte alls behöver darra å hacka.
Av rädsla. Av blindhet. Av dövhet.

Endast tal. Yani prat bara.
Dom som lärde mej å tala pratar inte samma språk som dom som lärde dej å tala.

Ishmi

Språket

BRODERN

Så är bandet mellan mej å min compadre. Sjukt, otroligt, unbelievable och rikare.

Under alla våra år tillsammans har min broder ibland känts som en fader å många gånger till å me som en moder.
Å han tar bade kulor å blommor om så skulle behövas.
Å allt det där som en förälder tycker bör göras.

Innan vi hade lämnat tänkte jag. Jag mår ändå bra. För min broder, min grabb, min compadre, min vän är å var alltid där me mej.
Han som ibland va som min farsa men ändå som min morsa.
Han fanns alltid kvar å vi lämnade alltid tillsammans.
Jag vet inte, men jag hoppas du förstår vårt band.

Min broder. Min grabb. Min compadre. Min vän.
De här är ett sjukt band. Sjukt som i galet, galet som i otroligt, otroligt som i unbelievable bara för att engelskan ibland känns rikare. Som språk iaf.

Vattnet smattrar som en gammal kulspruta.
Jag säger vattnet för de e förbi regn nu.
Å jag säger gammal för jag stått där tills jag blivit gammal.
Vattnet kommer upp till knäna.
Vartenda hårstrå i kroppen reser sej.
Helkroppsdusch.
Lungorna har exploderat som en amerikansk bomb.
Vattnet har spridit sej i kroppen som giftet spred sej i Vietnam.
Antar att ni hört de om att själen väger 21 gram.
Vet inte om de stämmer men jag hoppas att hans själ å min själ då är me varann. Som om vi är någon annanstans.

Ishmi

BRODERN

Så är bandet mellan mej å min compadre. Sjukt, otroligt, unbelievable och rikare.

Under alla våra år tillsammans har min broder ibland känts som en fader å många gånger till å me som en moder.
Å han tar bade kulor å blommor om så skulle behövas.
Å allt det där som en förälder tycker bör göras.

Innan vi hade lämnat tänkte jag. Jag mår ändå bra. För min broder, min grabb, min compadre, min vän är å var alltid där me mej.
Han som ibland va som min farsa men ändå som min morsa.
Han fanns alltid kvar å vi lämnade alltid tillsammans.
Jag vet inte, men jag hoppas du förstår vårt band.

Min broder. Min grabb. Min compadre. Min vän.
De här är ett sjukt band. Sjukt som i galet, galet som i otroligt, otroligt som i unbelievable bara för att engelskan ibland känns rikare. Som språk iaf.

Vattnet smattrar som en gammal kulspruta.
Jag säger vattnet för de e förbi regn nu.
Å jag säger gammal för jag stått där tills jag blivit gammal.
Vattnet kommer upp till knäna.
Vartenda hårstrå i kroppen reser sej.
Helkroppsdusch.
Lungorna har exploderat som en amerikansk bomb.
Vattnet har spridit sej i kroppen som giftet spred sej i Vietnam.
Antar att ni hört de om att själen väger 21 gram.
Vet inte om de stämmer men jag hoppas att hans själ å min själ då är me varann. Som om vi är någon annanstans.

Ishmi

Brodern

UNDER 20 ÅR HAR JAG…

Allt började söderut, det där vi egentligen kallar uppåt. Uptown. Risingeplan. Eller sveriges farligaste gata. Kalla de vad ni vill. Jag kallar de för hemma. Hometown. Hemmaplan. Här där shubbar livs en gång i tiden var tvunget å ha öppet till 3 am. Inte för att ägaren inte kan gå hem igen. Nä för att ägaren inte kan få in försäkringen. I närheten ligger också min gamla bollplan. Dammet brukade samla sej i kroppen som om jag blivit vit. När vi sprang sönder den hit å dit. Gruset är nu ersatt av nån gräs sort som e svart.

Centralt hade vi hört inte va å leka me, de va där knark, brott å grova rån kunde ske. Du vet allt sånt som skrivs i tidningen å unga inte borde se. Så jag lämnar centrum i stället för dina ögon å betrakta. Inget annat kan bättre få dej att inte akta. Men så du vet det här finns folk å mat från kartans hela matta.

Under 20 år har jag snurrat runt området med dom röda byggnaderna. Inuti fanns minnen, när man precis kommit ut från det helt sjukt kyliga vattnet. Bara för att kunna njuta i värmen vid omklädningsrummet. Eller känslorna man hade när vi slängdes ut efter att ha sett dom heta ”el clasico” matcherna som alltid spelades sent på kvällen. Dom arabiska och kurdiska gubbarna som brukade spela kort och stirra ut oss. Tillbaks till dom busiga åren med skolk och och tjuvrökningar. Ekot i huvudet, ”Ahmed, sluta upp med det där”. Och den där ”hahaha” känslan i huvudet. Bänkarna med borden vid gruset var alltid avslutet, vi stod alltid några minuter och sa godnatt till varandra.

Ishmi

UNDER 20 ÅR HAR JAG…

Allt började söderut, det där vi egentligen kallar uppåt. Uptown. Risingeplan. Eller sveriges farligaste gata. Kalla de vad ni vill. Jag kallar de för hemma. Hometown. Hemmaplan. Här där shubbar livs en gång i tiden var tvunget å ha öppet till 3 am. Inte för att ägaren inte kan gå hem igen. Nä för att ägaren inte kan få in försäkringen. I närheten ligger också min gamla bollplan. Dammet brukade samla sej i kroppen som om jag blivit vit. När vi sprang sönder den hit å dit. Gruset är nu ersatt av nån gräs sort som e svart.

Centralt hade vi hört inte va å leka me, de va där knark, brott å grova rån kunde ske. Du vet allt sånt som skrivs i tidningen å unga inte borde se. Så jag lämnar centrum i stället för dina ögon å betrakta. Inget annat kan bättre få dej att inte akta. Men så du vet det här finns folk å mat från kartans hela matta.

Under 20 år har jag snurrat runt området med dom röda byggnaderna. Inuti fanns minnen, när man precis kommit ut från det helt sjukt kyliga vattnet. Bara för att kunna njuta i värmen vid omklädningsrummet. Eller känslorna man hade när vi slängdes ut efter att ha sett dom heta ”el clasico” matcherna som alltid spelades sent på kvällen. Dom arabiska och kurdiska gubbarna som brukade spela kort och stirra ut oss. Tillbaks till dom busiga åren med skolk och och tjuvrökningar. Ekot i huvudet, ”Ahmed, sluta upp med det där”. Och den där ”hahaha” känslan i huvudet. Bänkarna med borden vid gruset var alltid avslutet, vi stod alltid några minuter och sa godnatt till varandra.

Ishmi

Under 20 år har jag...